b. 1590, Paris, d. 1649, Paris.French painter and draughtsman. Although at the time regarded as one of the leading French painters of the first half of the 17th century, he is now known more for his influence on French painting than for his actual oeuvre. He made his reputation in Italy, where he executed numerous portraits for aristocratic patrons and was commissioned for religious subjects. Although the early Italian works show the influence of Caravaggio, his work was subsequently modified by the Baroque style of such painters as Lanfranco and the influence of the Venetian use of light and colour.  Related Paintings of Simon Vouet :. | Loth and his daughters, Simon Vouet | Allegory of Peace | Saturn,conquered by Amor (mk08) | Saturn, Conquered by Amor, Venus and Hope | Allegorical Portrait of Anne d'Autriche |
Related Artists:
Carnicero, Antonio
Spanish, approx. 1748-1814 Painter and draughtsman, son of Alejandro Carnicero. He arrived at the Court in Madrid with his father in 1749 and took part in the competitions held by the Real Academia de S Fernando, winning second prize in 1769 with the Coronation of Alfonso XI and Queen Mary in the Monastery of Huelgas de Burgos (Madrid, Real Acad. S Fernando, Mus.). In 1760 he won a scholarship to Rome, subsequently winning prizes from the Accademia di S Luca. On his return to Madrid in 1766 he worked as a portrait painter, producing works such as the portrait of Do?a Tomasa de Aliaga, Widow of Salcedo (Madrid, Prado). In 1788 he was elected an honorary member of S Fernando. Under the protection of the Spanish prime minister, Manuel Godoy, Prencipe de la Paz, whom he painted on several occasions , and after painting the portraits of Charles IV and Maria Luisa (both Madrid, Monasterio de la Encarnacien), he was appointed Pintor de Cemara in 1796. In 1798 he applied unsuccessfully for the post of drawing-master to the Prince of Asturias, the future Ferdinand VII, although by 1806 he was teacher of the Infante Princes. He was a refined draughtsman and prepared illustrations for the editions of Cervantes's El ingenioso hidalgo Don Quixote de la Mancha published by the Real Academia Espa?ola (Madrid, 1780; 1782). He also made the drawings for the handsome engravings (Madrid, Calcografra N.) of the Real Picadero (Royal Riding School). In addition to his portraiture, which displays a talent for realism and wit, although at times combined with slightly garish colours, Carnicero executed attractive and descriptive costumbrista paintings, depicting everyday life, popular gatherings and hunting scenes, for instance Duck Shooting on the Albufera, Valencia
Luke Fildes
1844-1927 English painter and illustrator. He first studied art at the Mechanics Institute in Liverpool and at the nearby Warrington School of Art. In 1863 he won a scholarship that enabled him to study at the South Kensington Art School in London and subsequently at the Royal Academy Schools.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.